söndag 6 maj 2012

hoppet är det sista som lämnar människan

en förändring, något litet, något stort, vad som hade passat så bra just nu!
Jag vill leva, inte vänta! det har jag gjort tillräckligt länge nu, känns som något drar mig baklänges, som om jag inte kommer framåt för något hindrar mig. Kanske är det så.. vem vet?

snurriga söndagstankar från en förvirrad Isabelle!
Nu blir det sängen och försöka sig på det omöjliga en kväll som denna.
God natt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar