tre veckor återstår det idag av tre års skoltid på ingelstad! helt otroligt, tiden har bara försvunnit. Kommer ihåg saker och ting från dessa åren som om det vore igår, men samtidigt känns det ibland som att tiden går sjukt sakta! hur går det ihop?
ser objektivt på saker och ting och inser hur jag själv har stannat i tiden medan alla andra fortsätter framåt.. "fast i ett kapitel jag förälskat mig i"
det borde inte vara så här jag borde aldrig satt mig i den situationen, men jag har grävt hålet djupare och djupare och är nu för djupt att ta sig ur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar