det största hindret i livet är du själv

stora drömmar för en liten människa, men vad är egentligen för stora drömmar? vem sätter dem gränserna?
jag önskar att jag var mer impulsiv och spontan, för hade jag följt mina stora drömmar hade jag varit lååångt ifrån här just nu.. fast i staden jag föddes utan framtidsplaner och med allt för stora drömmar för en sån som jag..
men vad är jag, okapabel att göra vad jag vill för att jag själv tror att jag inte skulle klara kraven jag själv ställer?

ibland förstår jag mig inte på mig själv, jag har verkligen den där ängeln på ena sidan axeln och djävulen på andra! samtidigt som jag sååå gärna vill härifrån, och inser att nu är precis rätt tid för det, så ringer någonstans en klocka som säger att jag ska vakna och komma tillbaka till verkligheten.

jag tror jag har kollat för mycket på tv senaste tiden.. men det är ju också enda sättet jag ser omvärlden på. mycket som inspirerar, men jag återkommer alltid till tanken att jag bara är jag, för feg för att göra någon stor förändring på egen hand!
när man börjar skriva listor på saker som man ska ändra på sig själv, är det inte ett stort bevis på desperation men också missnöjdhet med nuet?

så, det största hindret i livet är du själv, får bli kvällens citat. Så långt har jag ju kommit underfund med åtminstone!