alltid har jag undrat hur länge det ska gå innan man faktiskt kommer dit man vill! Jag vet vart jag vill, jag vet precis vart jag ska, men har ingen aning om vägen dit. Gått vilse för längesen och tappat kartan.
Långa och deprimerande inlägg, det är vad jag skriver hela tiden. scrollar man ner i min blogg är det bara negativt man ser, men av någon lustig anledning råkar det vara så att jag bara skriver av mig när jag hamnat i en nerförsbacke ;) Och så är ju inte hela mitt liv givetvis! Det finns hur mycket som helst som är bra, och superbra och kanske ännu bättre. Jag är för första gången på länge faktiskt Glad. Det är bara det här med framtid, studier och jobb som tar största delen av hjärnkapaciteten just nu!
Att gå från att ha en skola att gå till varenda dag & inte bry sig om att behöva tjäna ihop egna pengar, till att plötsligt bli arbetslös och inse hur mycket pengar betyder i den här sjuka världen för att man ska kunna leva ett normalt liv, det är inte det lättaste!
Visst kan man sätta sig och studera, men till vad? Det är the big question ;)
Jag har iallafall bestämt mig, en utbildning får det bli, har tackat nej till jobbet & åter skrivit in mig på afm..
Vill komma nånstans, vill vara påväg dit och det är jag inte om jag tar det jobbet, elr något annat halvtaskigt skitjobb bara för att! Och håller numera inte med om att vilket jobb som helst är bättre än inget, så är det inte, åtminstone inte när man är ung och vill komma nånstans här i livet!
Nu kör vi, positiva tankar så ska detta också lösa sig snart! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar